Birds
Älskar verkligen denna del av Kate Nash's låt Birds:
Right birds can fly so high,
they can almost fly into your eye and make you feel so scared,
but when you look at them and you see that there beautiful
thats how i feel about you,
yeah thats how i feel about you.
She said, 'thanks,
I like you, too'
He said, 'cool'
Är inte så säker på om jag skulle ta det som världens komplimang att bli jämförd med en fågel som skiter ner folks huvuden dock. Eller en fågel överhuvudtaget. De är ju rätt äckliga. Tänk typ Hitchcock's Fåglarna. Inte överdrivet mysigt.
I like you, too'
He said, 'cool'
Är inte så säker på om jag skulle ta det som världens komplimang att bli jämförd med en fågel som skiter ner folks huvuden dock. Eller en fågel överhuvudtaget. De är ju rätt äckliga. Tänk typ Hitchcock's Fåglarna. Inte överdrivet mysigt.
Äta bör man, annars dör man
Kommer till skolan tidigare för att hinna äta lunch innan jag har lektion mellan tolv och tre, och så fungerar inte hissen tydligen. Med andra ord har maten inte kommit än och nu börjar vi om tio minuter. Gött.
Baby, did you forget to take your meds?
Sista-inlämningarna-innan-skolan-slutar-paniken börjar komma krypande (läs: den är redan här) men hjärnan känns som mos och inget blir gjort. Bra kombination, verkligen. För att ytterligare späda på det här tillståndet har jag dessutom ett smärre Placeboåterfall. Eller egentligen, skulle min hjärna göra ljud ifrån sig skulle den förmodligen låta något liknande Space Monkey, Post Blue eller Pure Morning. Otroligt hur man kan diagnostisera tillstånd så med musik...
Och på tal om Placebo; en av mina favoritlåtar, alla kategorier, är deras (cover) Running Up That Hill. Kan inte ge ett exakt antal gånger jag lyssnat på den sedan jag upptäckte den för fem år sedan - förmodligen alldeles för stort antal för att det ska vara hälsosamt. Dessutom är det ännu en av alla låtar jag hittat genom O.C Känner att jag sett en aning för många avsnitt av den serien.
Nej, det är nog dags att i alla fall försöka få igång hjärnan trots allt. Känner mig obeskrivbart sugen på att skriva en inlämning i Historia B om källkritik. Eller inte.
This Time No
Från början tänkte jag skriva ett helt inlägg om hur otroligt grymma Monde Yeux är. Men efter att ha googlat runt och inte hittat en enda textrad att brutalt kopiera sket jag i det. Känner mig otroligt lat idag och hjärnkapaciteten ligger på ungefär noll.
Favoriten är dock The Cave:
Istället tänkte jag skriva ett halvt inlägg om en annan ny förälskelse: Mumford & Sons. Såhär i snöstorm och bitande vinterkyla har jag på något sätt fastnat för Winter Winds. Och det har inte så mycket att göra med att jag fastnat för vintern, utan mer texten (som vanligt):
As the winter winds litter London with lonely hearts
Oh the warmth in your eyes swept me into your arms
Was it love or fear of the cold that led us through the night?
For every kiss your beauty trumped my doubt
And my head told my heart
"Let love grow"
But my heart told my head
"This time no
This time no"
Oh the warmth in your eyes swept me into your arms
Was it love or fear of the cold that led us through the night?
For every kiss your beauty trumped my doubt
And my head told my heart
"Let love grow"
But my heart told my head
"This time no
This time no"
Favoriten är dock The Cave:
So come out of your cave walking on your hands
And see the world hanging upside down
You can understand dependence
When you know the maker's hand
So make your siren's call
And sing all you want
I will not hear what you have to say
Cause I need freedom now
And I need to know how
To live my life as it's meant to be
And I will hold on hope
And I won't let you choke
On the noose around your neck
And see the world hanging upside down
You can understand dependence
When you know the maker's hand
So make your siren's call
And sing all you want
I will not hear what you have to say
Cause I need freedom now
And I need to know how
To live my life as it's meant to be
And I will hold on hope
And I won't let you choke
On the noose around your neck
Halvt inlägg var det. Så jag tänkte avsluta lite tvärt här.
Kanske helt enkelt för att jag inte har något mer att skriva.
Kanske helt enkelt för att jag inte har något mer att skriva.
Tillbaka till Monde Yeux, Mumford & Sons och FMyLife.com hehe
You know what they say, well some of it was true
Det känns inte riktigt helt okej att känna sig nostalgisk över låtar som gjordes i slutet på 70-talet och början av 80-talet och vara född drygt tio år senare. Rimligtvis borde ju mitt hjärta snarare bulta lite extra för musiken producerad i slutet på 90-talet/millennieskiftet. Typ radiopop/Britney Spears/Max Martin. Men nej. Jag har aldrig varit ett fan av Britney.
Att min första egeninköpta skiva var Ebba Gröns We're only in it for the drugs kanske säger lite om i vilken riktning mitt musikintresse drog sig. Min Sex Pistolsflagga hänger fortfarande uppe på väggen i mitt rum.
Nu vill jag väl inte påstå att jag lyssna på samma musik som i högstadiet. Jag kom bara och tänka på detta när jag fann mig själv diggandes till Depeche Mode. Otänkbart för fyra år sedan. Allt elektroniskt var då lika med spya, precis som allt som spelades på radion. Eller i allmänhet allt som inte inkluderade ett gäng människor som spelade skiten ur sina instrument, och i vissa fall knappt kunde spela.
Ganska kategoriskt såhär i efterhand, även om jag fortfarande har svårt för band som spelar med gitarrerna på magen (DANSBAND). Och en massa andra andra produkter av plastig musik med inkompetenta artister. Fast det jag fortfarande, precis som då, hatar mest är folk som inte gör sin egen musik. Sjukt okreativa.
Jag har en liten anarkist inom mig, och kanske var det punkens kaos som omfamnade mig när jag törstade efter musik. Eller så hade jag helt enkelt, som Marissa uttrycker det i säsong 1 av O.C, mycket ilska i kroppen.
Ganska kategoriskt såhär i efterhand, även om jag fortfarande har svårt för band som spelar med gitarrerna på magen (DANSBAND). Och en massa andra andra produkter av plastig musik med inkompetenta artister. Fast det jag fortfarande, precis som då, hatar mest är folk som inte gör sin egen musik. Sjukt okreativa.
Jag har en liten anarkist inom mig, och kanske var det punkens kaos som omfamnade mig när jag törstade efter musik. Eller så hade jag helt enkelt, som Marissa uttrycker det i säsong 1 av O.C, mycket ilska i kroppen.
Gissa vad som åker fram i högtalarna när allt inte riktigt går enligt planerna och när jag känner för att hata hela världen.
All I Want for Christmas is New Year's Day
Nu såhär nära inpå julen är det ju traditionsenligt med lite jullåtar. Och traditionella jullåtar i all ära; men låten jag lär se till gå på repeat hela december är Hurts All I Want for Christmas is New Years Day. Den finns tillgänglig på iTunes (gratis står det men av någon underlig anledning går det inte att ladda ner den överhuvudtaget vilket gör mig lite lagom lack, men som tur är finns den (med en underbart fin video och allt) dels på deras hemsida men också (såklart haha) på YouTube. Livet är rätt bra ibland ändå.
Väntar dock med spänning tills den blir tillgänglig på Spotify, vilket jag innerligt hoppas att den blir.
Tills dess får jag knarka sönder Fairytale of New York som kommer på andra plats på min lista över 'bra jullåtar'. För övrigt kan jag meddela att den lista bara består av två låtar. Jag är inte ett fan av julmusik.
MAN MUST DANCE
Sitter i Ellens kök, dricker vin och taggar Johnossi som spelar på X&Y ikväll!
Det här har vi väntat på sedan de var förband till Green Day i somras, även om vi hade förväntat oss att behöva åka till Trägårn och Göteborg för att se dem dem 18 december. Ganska bekvämt att slippa det!
Dansa djävul ikväll alltså.
Vi ses!
Det här har vi väntat på sedan de var förband till Green Day i somras, även om vi hade förväntat oss att behöva åka till Trägårn och Göteborg för att se dem dem 18 december. Ganska bekvämt att slippa det!
Dansa djävul ikväll alltså.
Vi ses!
Love at first sight
Det har varit dött här, som så många, många, många gånger tidigare. Julen närmar sig med stormsteg, nyår närmar sig med stormsteg och januari närmar sig en form av skräckblandad förtjusning. Mest skräck dock, kanske. För det är i början av januari min framtid, i alla fall för några år framåt, bestäms (i alla fall lite). I början av januari får man beskeden från Cambridge - accepted eller rejected.
I slutet av november, efter att jag kommit hem från en grym kongress fick jag beskedet att jag blivit inbjuden att intervjuas på King's College i Cambridge, vilket gav mig en ganska ordentlig chock. Jag var inte beredd och det var absolut inte vad jag hade förväntat mig. Så i tisdags begav jag mig, ensam för första gången i mitt liv, mot England och Cambridge.
Och nu är jag hemma igen. Hela upplevelsen känns ordentligt surrealistisk, och ju längre tid som går desto mer drömlikt blir allt. Att jag under provet och intervjun befann mig i någon sorts trans gör det än mer unbelieveable.
Det känns overkligt att befinna sig på en av de absolut högst ansedda universiteten i hela världen och faktiskt vara kvalificerad (även om det är grym konkurrens för att sedan faktiskt bli antagen).
Det känns ordentligt overkligt att befinna sig ett myller av superhjärnor. Både vad gäller andra kandidater och de som redan studerar där. Man känner sig ganska liten.
Nu är jag hemma och Cambridge känns mer och mer avlägset. Får jag en hjärtattack någon gång runt första veckorna i januari vet ni vad det beror på. Tills dess är det bara att hålla tummarna.
Om jag hade pengar..
I brist på vettiga(re) saker att göra tar mig in på hm.com för att kolla om de hade några nya saker att tråna efter, och för att dregla över gamla klädesplagg på önskelistan. Det första jag möts av är ännu ett designersamarbete, den här gången med Lanvin (som tydligen är något franskt märke jag aldrig hört talas om) och jag tänker en sak: Tänk om jag hade haft (mycket) pengar!
Nu kanske jag är lite efter. Men ändå. Cravings!
Tankar på bussen
När jag började sjuan för snart sex år sedan började jag åka vanlig kollektivtrafik till och från skolan, in till och hem från stan. Sedan dess har det varit samma busschaufförer, samma tider (eftersom tabellen inte förändrats, alls, under tiden) och samma väg genom nordvästra delen av Sveriges regnigaste stad. När man är nästan inne i centrum passerar man ett av Borås två mer invandrartäta områden.
När jag var i Spanien för ungefär ett år sedan, som blond, blev jag och alla andra svenska tjejer uttittade. Trots att vi var i en sådan internationell storstad som Barcelona var det så fascinerande med folk som inte var brunhåriga att man stirrade öppet. För i Barcelona såg alla i princip spanska ut med bruna ögon och brunt hår. Tro mig.
Sedan dess har jag med jämna mellanrum, som till exempel idag, slagits av tanken då bussen passerat Norrby - vilken tur att alla inte ser likadana ut här!
För jag lever hellre i ett land med tydligt heterogen befolkning, där etniciteter och kulturskillnader inte spelar någon roll eller anses som problem, än någonstans där alla är likadana och har samma traditioner och levnadssätt. Jag vill inte bo i ett trångsynt samhälle där idéer inte föds eller har utrymme att utvecklas. Jag älskar pizza, thaimaten och den libanesiska maten. Ett samhälle där alla inte ser likadana ut ger mindre utrymme för att folk blir utstirrade för att de inte "passar in".
Nej, när jag åker igenom Norrby blir jag glad för att alla på bussen ser ut lite hur som helst och på alla möjliga sätt. Att miljonprojekt som de stora hyreshusen som ligger just här skapar problem är ett annat kapitel som inte har något att göra med annan kultur eller tro än vad som kan uppfattas som svensk. De problemen som uppstår till följd av brister i integrationspolitiken beror inte på att folket inte kan integreras, det beror på felaktiga medel.
För, tänk vad skönt det är att sitta på bussen och se ut precis som alla andra. Eller rättare sagt, kunna se ut precis hur som helst just för att ingen annan är den andra lik. .
När jag var i Spanien för ungefär ett år sedan, som blond, blev jag och alla andra svenska tjejer uttittade. Trots att vi var i en sådan internationell storstad som Barcelona var det så fascinerande med folk som inte var brunhåriga att man stirrade öppet. För i Barcelona såg alla i princip spanska ut med bruna ögon och brunt hår. Tro mig.
Sedan dess har jag med jämna mellanrum, som till exempel idag, slagits av tanken då bussen passerat Norrby - vilken tur att alla inte ser likadana ut här!
För jag lever hellre i ett land med tydligt heterogen befolkning, där etniciteter och kulturskillnader inte spelar någon roll eller anses som problem, än någonstans där alla är likadana och har samma traditioner och levnadssätt. Jag vill inte bo i ett trångsynt samhälle där idéer inte föds eller har utrymme att utvecklas. Jag älskar pizza, thaimaten och den libanesiska maten. Ett samhälle där alla inte ser likadana ut ger mindre utrymme för att folk blir utstirrade för att de inte "passar in".
Nej, när jag åker igenom Norrby blir jag glad för att alla på bussen ser ut lite hur som helst och på alla möjliga sätt. Att miljonprojekt som de stora hyreshusen som ligger just här skapar problem är ett annat kapitel som inte har något att göra med annan kultur eller tro än vad som kan uppfattas som svensk. De problemen som uppstår till följd av brister i integrationspolitiken beror inte på att folket inte kan integreras, det beror på felaktiga medel.
För, tänk vad skönt det är att sitta på bussen och se ut precis som alla andra. Eller rättare sagt, kunna se ut precis hur som helst just för att ingen annan är den andra lik. .
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt
I veckan släppte Daniel Adams-Ray sitt debutalbum Svart, vitt och allt däremellan. Och tack vare Spotify kan jag nu ge en fullständig analys utan att ha betalat en enda krona för det!
Hahah, nej någon fullständig analys lär det inte bli, men jag har lyssnat igenom albumet några gånger och måste säga att jag känner mig lite.. besviken. Efter grymma texter och musikarrangemang i form av Gubben i lådan och framför allt Dum av dig såg jag fram emot fullängdaren. Men nej, sammantaget är det mest bröt. Det är inte okej!
Hahah, nej någon fullständig analys lär det inte bli, men jag har lyssnat igenom albumet några gånger och måste säga att jag känner mig lite.. besviken. Efter grymma texter och musikarrangemang i form av Gubben i lådan och framför allt Dum av dig såg jag fram emot fullängdaren. Men nej, sammantaget är det mest bröt. Det är inte okej!
Men som tur är finns det guldkorn (som med så mycket annat), förutom ovan nämnda spår. Framförallt Förlåt att jag aldrig sagt förlåt är en tillfällig favoritlåt:
Jag har gått för långt, kan inte sluta gå Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år För ljus att nå. Så djupa sår Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om Men jag vänder om, än en gång Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt
Något Daniel Adams-Ray kan glädjas åt är dock att detta är bättre än motsvarande från Oskar Linnros. Men inget är (tyvärr) tillräckligt bra för att jag skulle lägga pengar på att köpa hela albumet. Vilket ger mig ett problem som jag gärna skulle lyssna sönder Förlåt att jag aldrig sagt förlåt i min iPod. Jag kanske får ta och tvinga mig att gilla detta i alla fall.
Ni vet vad som kommer snurra på min Spotify den närmsta tiden.
Ni vet vad som kommer snurra på min Spotify den närmsta tiden.
I loose it, the track of time
För att lätta upp stämningen efter senaste inlägget tänkte jag komma med lite *trumvirvel* musiktips!
Läste i tidningen tidigare idag att Borås gästas av Anna von Hausswolff den 11 november, vilket (eftersom jag bokat biljetter till mig och grannen hehe) gör detta till dagens musiktips numero uno. Jag vet att jag tipsat om henne tidigare, men hennes röst gör det värt att göra om igen. Lyssnalyssnalyssna! Helt outstanding. Som sagt, den 11 november hittar du mig på Borås konstmuséeum lyssnandes på Pills, Track of Time och Old Beauty, Nu Kan Du Dö (bland annat). Inträdet kostar 120 kr (studenter går in 2 för 1) för den som är sugen på att hänga på!
Ständigt återkommande är också KENT här. Men sen är de ju så himla bra också! No comments needed, så att säga. Dagens droger: M, Månadens erbjudande, Revolt III och Columbus.
(En liten iakttagelse jag gjorde idag är vad killar alltid kommer dragandes med när de ska imponera: "Jag var precis och gymmade". Aha, okej, trevligt för dig, kul att du är så trött. Väldigt imponerande. Så, gå och ställ dig vid spisen och laga mat nu, där gör du mer nytta.)
So long så länge!
Historia?
Ständigt, ständigt lär vi oss i skolan att allt det hemska som utfördes mot minoriteter (och då i synnerhet judar) i andra världskrigets Tyskland, det ska aldrig få hända igen - för nu har vi kunskaper om människor lika värde och vad ont krig och förtryck leder till. Nej, i Europa kan något sådant aldrig hända igen för inom EU finns så pass starka regelverk mot just sådant.
För grundproblemet ligger inte i dålig kunskap om det förflutna; vem som helst kan titta på en bild av svältande judar i ett koncentrationsläger och säga att det var hemskt. Vem som helst kan rabbla upp fakta om vad som hände där och runt omkring.
Just nu florerar liknande uppfattningar som dem som ledde till Förintelsen. Folk blir allt mer trångsynta i spåren av kriser och främlingsfientligheten växer. Och det värsta är tystnaden som omger denna utveckling. För nog att det finns folk, en hel del, som förstår var vi är på väg, men allt för många gör det inte. Trots att de har de mest 'grundläggande' kunskaperna om Andra världskriget och Förintelsen.
Men det finns problem med ett sådant tankesätt, för det är i mångt och mycket ett tankesätt som bäddar för bekvämlighet. För när människor blir undervisade i tanken att något sådant aldrig kan hända igen bara för att de känner till det, ja inte minskar precis risken just för det. För var lär sig människor att tänka själva och lära sig bakgrunden till varför det blev som det blev? Minns jag inte fel är det ett MVG-kriterium (minst VG i alla fall) i kursen historia A på gymnasiet. Långt ifrån alla som läser historia A uppnår kriterierna för MVG eller ens VG, vilket kära läsare, utan att tjöta för mycket om detta, är ett problem.
För grundproblemet ligger inte i dålig kunskap om det förflutna; vem som helst kan titta på en bild av svältande judar i ett koncentrationsläger och säga att det var hemskt. Vem som helst kan rabbla upp fakta om vad som hände där och runt omkring.
Just nu florerar liknande uppfattningar som dem som ledde till Förintelsen. Folk blir allt mer trångsynta i spåren av kriser och främlingsfientligheten växer. Och det värsta är tystnaden som omger denna utveckling. För nog att det finns folk, en hel del, som förstår var vi är på väg, men allt för många gör det inte. Trots att de har de mest 'grundläggande' kunskaperna om Andra världskriget och Förintelsen.
Romer blir deporterade från Frankrike där fransmännen protesterar med över att höja pensionsåldern från 60 till 61 år än människors rätt till fri rörlighet - speciellt inom EU. I flertalet länder vinner främlingsfientliga partier mark och de 'rumsrena' partiernas främsta taktik är att ignorera dem (vilket, föga förvånande, bara ger missnöjespartierna än mer stöd).
Att förutspå en ny förintelse vore absolut fel av mig. Men nog behöver historieundervisningen förbättras grovt och snabbt för att ge framtiden bättre förutsättningar. För hotet mot världen som vi känner den kommer inte utifrån i form av islam eller i form av romer. Det enda hot vi står inför kommer inifrån, från oss själva. För vi skapar själva den värld vi lever i.
Att förutspå en ny förintelse vore absolut fel av mig. Men nog behöver historieundervisningen förbättras grovt och snabbt för att ge framtiden bättre förutsättningar. För hotet mot världen som vi känner den kommer inte utifrån i form av islam eller i form av romer. Det enda hot vi står inför kommer inifrån, från oss själva. För vi skapar själva den värld vi lever i.
Once a failure, always a retard
"Det är roligare att ha skivan i handen om tio år, än bara en fil på datorn" säger expediten på Skivlagret när jag betalar för det senaste impulsköpet av skivor. Så sant som det är sagt. Men förutom statusen som samlarobjekt är köp av skivor (eller, nedladdning från typ CDON eller iTunes) också ett viktigt sätt för att betala för sig - och för att göra en markering för vilka album som är bra och vilka musiker som bör stödjas. Att man laddar ner/lyssnar på Spotify innan man eventuellt köper skivan är ju en annan sak - man måste ju garantera att det är väl investerade pengar. Man har ju inte råd att köpa massa dåliga skivor som student precis...
På senaste tiden har jag haft alldeles för mycket tid i Knalleland att slå ihjäl, vilket resulterat i alldeles för många skivor (fyra till antalet) vars pris inte precis hjälpt till att hålla min ekonomi på en hjälplig nivå.
Hurts - Happiness: Efter att ha hört reklamen för albumet på Spotify ett antal gånger bestämde jag mig för att lyssna igenom hela albumet, och jag fastnade kan man säga! Happiness är ett sådant album där dåliga låtar inte existerar. Att detta är ett debutalbum gör det ännu bättre - det finns samtidigt mycket rum för ännu mer grym musik från denna brittiska duo.
På senaste tiden har jag haft alldeles för mycket tid i Knalleland att slå ihjäl, vilket resulterat i alldeles för många skivor (fyra till antalet) vars pris inte precis hjälpt till att hålla min ekonomi på en hjälplig nivå.
Hurts - Happiness: Efter att ha hört reklamen för albumet på Spotify ett antal gånger bestämde jag mig för att lyssna igenom hela albumet, och jag fastnade kan man säga! Happiness är ett sådant album där dåliga låtar inte existerar. Att detta är ett debutalbum gör det ännu bättre - det finns samtidigt mycket rum för ännu mer grym musik från denna brittiska duo.
Bästa spår: Stay, Wonderful Life, Better Than Love
Säkert! - Säkert!: Annika Norlin aka Säkert har ju släppt nytt nu i höst, och även om jag älskar Dansa, fastän från det albumet måste jag säg att efter ett par lyssningar på Spotify (återigen) fastande jag istället för hennes debut som inhandlades samtidigt som ovan nämnda skiva. Trots att jag egentligen inte är något fan av svensk musik är hennes texter något alldeles extra i all sin enkelhet och rakhet.
Bästa spår: Allt som är ditt, Det kommer bara leda till nåt ont, Sanningsdan, Ditt kvarter, Och jag grät mig till sömns efter alla dar
Johnossi - Johnossi: Det här var mer ett impulsköp än något annat; och för att jag desperat ville få tag i Summerbeeze som finns här. Men efter lite lyssnande har det visat sig att även detta album var värt varenda öre, även om Mavericks (deras senaste album) är snäppet vassare. Ser fram emot deras spelning i Göteborg i december grymt mycket kan jag bara säga!
Johnossi - Johnossi: Det här var mer ett impulsköp än något annat; och för att jag desperat ville få tag i Summerbeeze som finns här. Men efter lite lyssnande har det visat sig att även detta album var värt varenda öre, även om Mavericks (deras senaste album) är snäppet vassare. Ser fram emot deras spelning i Göteborg i december grymt mycket kan jag bara säga!
Bästa spår: Summerbreeze, Execution Song, Glory Days to Come, Man Must Dance, Happiness a La Mode
Florence + the Machine - Lungs: Det här är det absolut bästa albumet på länge, länge. Alla kategorier. Jag laddade ner (fy skäms på mig) albumet förra sommaren och har lyssnat på det så många gånger så jag vet inte hur. Ni kan nog gissa vilka låtar man hittar på min 'mest spelade-lista' i iPoden. Så sist jag var på Skivlagret bestämde jag mig att, nu jävlar ska jag köpa skivan och inte tveka längre. Jag tänker inte kommentera något mer om själva skivan, för det är lite en sådan skiva man ska skapa en egen uppfattning om, men lägg ändå märke till texterna och melodierna och arrangemangen och.. Äh, som sagt, lyssna bara!
Florence + the Machine - Lungs: Det här är det absolut bästa albumet på länge, länge. Alla kategorier. Jag laddade ner (fy skäms på mig) albumet förra sommaren och har lyssnat på det så många gånger så jag vet inte hur. Ni kan nog gissa vilka låtar man hittar på min 'mest spelade-lista' i iPoden. Så sist jag var på Skivlagret bestämde jag mig att, nu jävlar ska jag köpa skivan och inte tveka längre. Jag tänker inte kommentera något mer om själva skivan, för det är lite en sådan skiva man ska skapa en egen uppfattning om, men lägg ändå märke till texterna och melodierna och arrangemangen och.. Äh, som sagt, lyssna bara!
Bästa spår: Dog Days Are Over, Howl, Drumming Song, Hurricane Drunk, Blinding
Och sedan har vi Kristian Anttila - Svenska Tjejer som jag fick i födelsedagspresent! Rolig idé med ett antal grymma spår, men tyvärr måste jag säga att mycket av de klockrena melodier som byggde upp hans senaste album Lille Napoleon försvunnit. Vad som fortfarande är typiskt för Anttila är dock han texter - älska dem eller hata dem!
Och sedan har vi Kristian Anttila - Svenska Tjejer som jag fick i födelsedagspresent! Rolig idé med ett antal grymma spår, men tyvärr måste jag säga att mycket av de klockrena melodier som byggde upp hans senaste album Lille Napoleon försvunnit. Vad som fortfarande är typiskt för Anttila är dock han texter - älska dem eller hata dem!
Bästa spår: Världens snuskigaste man, Sandra, Amanda, Magdalena (Livet före döden), Celine
Gula idéer sover lugnt
Så heter min filosofibok. Det är nog den bok jag värdesätter högst i världen just nu när klockan är elva och jag har prov första lektionen imorgon. Märk väl hur långt jag har kommit i mitt pluggande. Inte så värst långt alls.
För just nu känns andra saker viktigare än att veta vad morrord och spinnord är. Intressantare saker än teoretiska och ateoretiska satser. Men framförallt finns det mindre invecklade saker man man ägna sig åt. Typ naturkunskap och matte. Och färgning av hår. Något är fel när ovan nämna ämnen (inte filosofi då) är de roligaste för tillfället. Jag skulle kanske gått natur istället och valt till de samhällsämnen jag ville läsa, istället för att vara tvungen att läsa filosofi. Och en del annat jobbigt.
Men, imorgon är det positiva dagen som jag tänkte haka på och jag smygstartar redan nu, för det finns ju massa saker som gör livet lite ljusare och saker att se fram emot! (Även om man ganska ofta bara vill krypa under en sten och gå i ide tills studenten)
För just nu känns andra saker viktigare än att veta vad morrord och spinnord är. Intressantare saker än teoretiska och ateoretiska satser. Men framförallt finns det mindre invecklade saker man man ägna sig åt. Typ naturkunskap och matte. Och färgning av hår. Något är fel när ovan nämna ämnen (inte filosofi då) är de roligaste för tillfället. Jag skulle kanske gått natur istället och valt till de samhällsämnen jag ville läsa, istället för att vara tvungen att läsa filosofi. Och en del annat jobbigt.
Men, imorgon är det positiva dagen som jag tänkte haka på och jag smygstartar redan nu, för det finns ju massa saker som gör livet lite ljusare och saker att se fram emot! (Även om man ganska ofta bara vill krypa under en sten och gå i ide tills studenten)
Alltså, från och med nu är det positiv inställning som gäller. För solen har skinit i flera dagar nu, om knappt tre veckor är det äntligen min tur att fylla arton och jag har nog ännu fler tillfällen att skratta åt chockade människor som knappt känner igen mig i mitt nya hår att se fram emot. Japp; jag är numera brunett!
