Vart är politiken på väg?
Läser i dagens tidning (BT/TT) om den avslutade (S)-kongressen; Jobbkongressen som de vill kalla den. Hur lyckad den var, och att partiledningen fått ombuden med sig på en rad frågor: att inte höja ersättningen i a-kassan till 90%, inget stopp för friskolor, tillåta vinst för privata bolag inom välfärdssektorn. Att man lyckats "tysta ner" de radikala rösterna inom partiet i dessa frågor. Dessutom ska man sikta mot att bli det bästa partiet för företagarna. När jag läser detta blir jag väldigt konfundersam; för detta låter inte riktigt som Socialdemokraterna.
Motståndet mot friskolor och privata aktörer på framförallt välfärdsmarknaden, framförallt arbetarens förkämpe och förespråkare för generösa socialbidrag är det i alla fall jag förknippar med (S) - tillsammans med de höga skatterna som de fortsätter att kämpa för. Deras plötsliga omvändning gör mig förvirrad och jag har ännu svårare att se trovärdighet i (S)' politik.
Politiken för mig är att man har sina partier, med ideologier och enligt demokratin röstar folket på den ideologin som passar dem; den ideologin som majoriteten av folket anser rätt är den som får styra de följande fyra åren. Förändring javisst, men att vända kappan efter vinden bara för att fiska röster tycker jag är mot det som intresserar mig med politiken. För var finns det demokratiska och valfriheten i en politik där alla partier strävar mot samma mål med allt mer lika medel? Socialdemokraterna ska vara just (S) och jag vill inte att Folkpartiet ska börja dras åt något annat håll än det liberala.
Med minskad valfrihet minskar också meningen med att intressera sig för politiken. Alla människor är lika men olika har man lärt sig i skolan sedan tidigt. Så låt de olika partierna fortsätta vara just olika, tillåt människorna att vara olika. För det är just det vi är.
(Min poäng är att få upp ögonen för att (S) i princip driver liknande politik som Alliansen, med vissa undantag, för att attrahera till exempel storstadsväljarna. Kom ur den borgerliga garderoben eller håll er till socialismen!)
Motståndet mot friskolor och privata aktörer på framförallt välfärdsmarknaden, framförallt arbetarens förkämpe och förespråkare för generösa socialbidrag är det i alla fall jag förknippar med (S) - tillsammans med de höga skatterna som de fortsätter att kämpa för. Deras plötsliga omvändning gör mig förvirrad och jag har ännu svårare att se trovärdighet i (S)' politik.
Politiken för mig är att man har sina partier, med ideologier och enligt demokratin röstar folket på den ideologin som passar dem; den ideologin som majoriteten av folket anser rätt är den som får styra de följande fyra åren. Förändring javisst, men att vända kappan efter vinden bara för att fiska röster tycker jag är mot det som intresserar mig med politiken. För var finns det demokratiska och valfriheten i en politik där alla partier strävar mot samma mål med allt mer lika medel? Socialdemokraterna ska vara just (S) och jag vill inte att Folkpartiet ska börja dras åt något annat håll än det liberala.
Med minskad valfrihet minskar också meningen med att intressera sig för politiken. Alla människor är lika men olika har man lärt sig i skolan sedan tidigt. Så låt de olika partierna fortsätta vara just olika, tillåt människorna att vara olika. För det är just det vi är.
(Min poäng är att få upp ögonen för att (S) i princip driver liknande politik som Alliansen, med vissa undantag, för att attrahera till exempel storstadsväljarna. Kom ur den borgerliga garderoben eller håll er till socialismen!)
Imorgon smäller det!
Ja, vem kunde ha missat det? Imorgon åker jag och jag borde, men kan inte sova. För övrigt har jag absolut inget att säga.
Godnatt! (När det nu blir)
Godnatt! (När det nu blir)
