Birds
Älskar verkligen denna del av Kate Nash's låt Birds:
Right birds can fly so high,
they can almost fly into your eye and make you feel so scared,
but when you look at them and you see that there beautiful
thats how i feel about you,
yeah thats how i feel about you.
She said, 'thanks,
I like you, too'
He said, 'cool'
Är inte så säker på om jag skulle ta det som världens komplimang att bli jämförd med en fågel som skiter ner folks huvuden dock. Eller en fågel överhuvudtaget. De är ju rätt äckliga. Tänk typ Hitchcock's Fåglarna. Inte överdrivet mysigt.
I like you, too'
He said, 'cool'
Är inte så säker på om jag skulle ta det som världens komplimang att bli jämförd med en fågel som skiter ner folks huvuden dock. Eller en fågel överhuvudtaget. De är ju rätt äckliga. Tänk typ Hitchcock's Fåglarna. Inte överdrivet mysigt.
Baby, did you forget to take your meds?
Sista-inlämningarna-innan-skolan-slutar-paniken börjar komma krypande (läs: den är redan här) men hjärnan känns som mos och inget blir gjort. Bra kombination, verkligen. För att ytterligare späda på det här tillståndet har jag dessutom ett smärre Placeboåterfall. Eller egentligen, skulle min hjärna göra ljud ifrån sig skulle den förmodligen låta något liknande Space Monkey, Post Blue eller Pure Morning. Otroligt hur man kan diagnostisera tillstånd så med musik...
Och på tal om Placebo; en av mina favoritlåtar, alla kategorier, är deras (cover) Running Up That Hill. Kan inte ge ett exakt antal gånger jag lyssnat på den sedan jag upptäckte den för fem år sedan - förmodligen alldeles för stort antal för att det ska vara hälsosamt. Dessutom är det ännu en av alla låtar jag hittat genom O.C Känner att jag sett en aning för många avsnitt av den serien.
Nej, det är nog dags att i alla fall försöka få igång hjärnan trots allt. Känner mig obeskrivbart sugen på att skriva en inlämning i Historia B om källkritik. Eller inte.
This Time No
Från början tänkte jag skriva ett helt inlägg om hur otroligt grymma Monde Yeux är. Men efter att ha googlat runt och inte hittat en enda textrad att brutalt kopiera sket jag i det. Känner mig otroligt lat idag och hjärnkapaciteten ligger på ungefär noll.
Favoriten är dock The Cave:
Istället tänkte jag skriva ett halvt inlägg om en annan ny förälskelse: Mumford & Sons. Såhär i snöstorm och bitande vinterkyla har jag på något sätt fastnat för Winter Winds. Och det har inte så mycket att göra med att jag fastnat för vintern, utan mer texten (som vanligt):
As the winter winds litter London with lonely hearts
Oh the warmth in your eyes swept me into your arms
Was it love or fear of the cold that led us through the night?
For every kiss your beauty trumped my doubt
And my head told my heart
"Let love grow"
But my heart told my head
"This time no
This time no"
Oh the warmth in your eyes swept me into your arms
Was it love or fear of the cold that led us through the night?
For every kiss your beauty trumped my doubt
And my head told my heart
"Let love grow"
But my heart told my head
"This time no
This time no"
Favoriten är dock The Cave:
So come out of your cave walking on your hands
And see the world hanging upside down
You can understand dependence
When you know the maker's hand
So make your siren's call
And sing all you want
I will not hear what you have to say
Cause I need freedom now
And I need to know how
To live my life as it's meant to be
And I will hold on hope
And I won't let you choke
On the noose around your neck
And see the world hanging upside down
You can understand dependence
When you know the maker's hand
So make your siren's call
And sing all you want
I will not hear what you have to say
Cause I need freedom now
And I need to know how
To live my life as it's meant to be
And I will hold on hope
And I won't let you choke
On the noose around your neck
Halvt inlägg var det. Så jag tänkte avsluta lite tvärt här.
Kanske helt enkelt för att jag inte har något mer att skriva.
Kanske helt enkelt för att jag inte har något mer att skriva.
Tillbaka till Monde Yeux, Mumford & Sons och FMyLife.com hehe
You know what they say, well some of it was true
Det känns inte riktigt helt okej att känna sig nostalgisk över låtar som gjordes i slutet på 70-talet och början av 80-talet och vara född drygt tio år senare. Rimligtvis borde ju mitt hjärta snarare bulta lite extra för musiken producerad i slutet på 90-talet/millennieskiftet. Typ radiopop/Britney Spears/Max Martin. Men nej. Jag har aldrig varit ett fan av Britney.
Att min första egeninköpta skiva var Ebba Gröns We're only in it for the drugs kanske säger lite om i vilken riktning mitt musikintresse drog sig. Min Sex Pistolsflagga hänger fortfarande uppe på väggen i mitt rum.
Nu vill jag väl inte påstå att jag lyssna på samma musik som i högstadiet. Jag kom bara och tänka på detta när jag fann mig själv diggandes till Depeche Mode. Otänkbart för fyra år sedan. Allt elektroniskt var då lika med spya, precis som allt som spelades på radion. Eller i allmänhet allt som inte inkluderade ett gäng människor som spelade skiten ur sina instrument, och i vissa fall knappt kunde spela.
Ganska kategoriskt såhär i efterhand, även om jag fortfarande har svårt för band som spelar med gitarrerna på magen (DANSBAND). Och en massa andra andra produkter av plastig musik med inkompetenta artister. Fast det jag fortfarande, precis som då, hatar mest är folk som inte gör sin egen musik. Sjukt okreativa.
Jag har en liten anarkist inom mig, och kanske var det punkens kaos som omfamnade mig när jag törstade efter musik. Eller så hade jag helt enkelt, som Marissa uttrycker det i säsong 1 av O.C, mycket ilska i kroppen.
Ganska kategoriskt såhär i efterhand, även om jag fortfarande har svårt för band som spelar med gitarrerna på magen (DANSBAND). Och en massa andra andra produkter av plastig musik med inkompetenta artister. Fast det jag fortfarande, precis som då, hatar mest är folk som inte gör sin egen musik. Sjukt okreativa.
Jag har en liten anarkist inom mig, och kanske var det punkens kaos som omfamnade mig när jag törstade efter musik. Eller så hade jag helt enkelt, som Marissa uttrycker det i säsong 1 av O.C, mycket ilska i kroppen.
Gissa vad som åker fram i högtalarna när allt inte riktigt går enligt planerna och när jag känner för att hata hela världen.
All I Want for Christmas is New Year's Day
Nu såhär nära inpå julen är det ju traditionsenligt med lite jullåtar. Och traditionella jullåtar i all ära; men låten jag lär se till gå på repeat hela december är Hurts All I Want for Christmas is New Years Day. Den finns tillgänglig på iTunes (gratis står det men av någon underlig anledning går det inte att ladda ner den överhuvudtaget vilket gör mig lite lagom lack, men som tur är finns den (med en underbart fin video och allt) dels på deras hemsida men också (såklart haha) på YouTube. Livet är rätt bra ibland ändå.
Väntar dock med spänning tills den blir tillgänglig på Spotify, vilket jag innerligt hoppas att den blir.
Tills dess får jag knarka sönder Fairytale of New York som kommer på andra plats på min lista över 'bra jullåtar'. För övrigt kan jag meddela att den lista bara består av två låtar. Jag är inte ett fan av julmusik.
MAN MUST DANCE
Sitter i Ellens kök, dricker vin och taggar Johnossi som spelar på X&Y ikväll!
Det här har vi väntat på sedan de var förband till Green Day i somras, även om vi hade förväntat oss att behöva åka till Trägårn och Göteborg för att se dem dem 18 december. Ganska bekvämt att slippa det!
Dansa djävul ikväll alltså.
Vi ses!
Det här har vi väntat på sedan de var förband till Green Day i somras, även om vi hade förväntat oss att behöva åka till Trägårn och Göteborg för att se dem dem 18 december. Ganska bekvämt att slippa det!
Dansa djävul ikväll alltså.
Vi ses!
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt
I veckan släppte Daniel Adams-Ray sitt debutalbum Svart, vitt och allt däremellan. Och tack vare Spotify kan jag nu ge en fullständig analys utan att ha betalat en enda krona för det!
Hahah, nej någon fullständig analys lär det inte bli, men jag har lyssnat igenom albumet några gånger och måste säga att jag känner mig lite.. besviken. Efter grymma texter och musikarrangemang i form av Gubben i lådan och framför allt Dum av dig såg jag fram emot fullängdaren. Men nej, sammantaget är det mest bröt. Det är inte okej!
Hahah, nej någon fullständig analys lär det inte bli, men jag har lyssnat igenom albumet några gånger och måste säga att jag känner mig lite.. besviken. Efter grymma texter och musikarrangemang i form av Gubben i lådan och framför allt Dum av dig såg jag fram emot fullängdaren. Men nej, sammantaget är det mest bröt. Det är inte okej!
Men som tur är finns det guldkorn (som med så mycket annat), förutom ovan nämnda spår. Framförallt Förlåt att jag aldrig sagt förlåt är en tillfällig favoritlåt:
Jag har gått för långt, kan inte sluta gå Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år För ljus att nå. Så djupa sår Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om Men jag vänder om, än en gång Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt
Något Daniel Adams-Ray kan glädjas åt är dock att detta är bättre än motsvarande från Oskar Linnros. Men inget är (tyvärr) tillräckligt bra för att jag skulle lägga pengar på att köpa hela albumet. Vilket ger mig ett problem som jag gärna skulle lyssna sönder Förlåt att jag aldrig sagt förlåt i min iPod. Jag kanske får ta och tvinga mig att gilla detta i alla fall.
Ni vet vad som kommer snurra på min Spotify den närmsta tiden.
Ni vet vad som kommer snurra på min Spotify den närmsta tiden.
I loose it, the track of time
För att lätta upp stämningen efter senaste inlägget tänkte jag komma med lite *trumvirvel* musiktips!
Läste i tidningen tidigare idag att Borås gästas av Anna von Hausswolff den 11 november, vilket (eftersom jag bokat biljetter till mig och grannen hehe) gör detta till dagens musiktips numero uno. Jag vet att jag tipsat om henne tidigare, men hennes röst gör det värt att göra om igen. Lyssnalyssnalyssna! Helt outstanding. Som sagt, den 11 november hittar du mig på Borås konstmuséeum lyssnandes på Pills, Track of Time och Old Beauty, Nu Kan Du Dö (bland annat). Inträdet kostar 120 kr (studenter går in 2 för 1) för den som är sugen på att hänga på!
Ständigt återkommande är också KENT här. Men sen är de ju så himla bra också! No comments needed, så att säga. Dagens droger: M, Månadens erbjudande, Revolt III och Columbus.
(En liten iakttagelse jag gjorde idag är vad killar alltid kommer dragandes med när de ska imponera: "Jag var precis och gymmade". Aha, okej, trevligt för dig, kul att du är så trött. Väldigt imponerande. Så, gå och ställ dig vid spisen och laga mat nu, där gör du mer nytta.)
So long så länge!
Once a failure, always a retard
"Det är roligare att ha skivan i handen om tio år, än bara en fil på datorn" säger expediten på Skivlagret när jag betalar för det senaste impulsköpet av skivor. Så sant som det är sagt. Men förutom statusen som samlarobjekt är köp av skivor (eller, nedladdning från typ CDON eller iTunes) också ett viktigt sätt för att betala för sig - och för att göra en markering för vilka album som är bra och vilka musiker som bör stödjas. Att man laddar ner/lyssnar på Spotify innan man eventuellt köper skivan är ju en annan sak - man måste ju garantera att det är väl investerade pengar. Man har ju inte råd att köpa massa dåliga skivor som student precis...
På senaste tiden har jag haft alldeles för mycket tid i Knalleland att slå ihjäl, vilket resulterat i alldeles för många skivor (fyra till antalet) vars pris inte precis hjälpt till att hålla min ekonomi på en hjälplig nivå.
Hurts - Happiness: Efter att ha hört reklamen för albumet på Spotify ett antal gånger bestämde jag mig för att lyssna igenom hela albumet, och jag fastnade kan man säga! Happiness är ett sådant album där dåliga låtar inte existerar. Att detta är ett debutalbum gör det ännu bättre - det finns samtidigt mycket rum för ännu mer grym musik från denna brittiska duo.
På senaste tiden har jag haft alldeles för mycket tid i Knalleland att slå ihjäl, vilket resulterat i alldeles för många skivor (fyra till antalet) vars pris inte precis hjälpt till att hålla min ekonomi på en hjälplig nivå.
Hurts - Happiness: Efter att ha hört reklamen för albumet på Spotify ett antal gånger bestämde jag mig för att lyssna igenom hela albumet, och jag fastnade kan man säga! Happiness är ett sådant album där dåliga låtar inte existerar. Att detta är ett debutalbum gör det ännu bättre - det finns samtidigt mycket rum för ännu mer grym musik från denna brittiska duo.
Bästa spår: Stay, Wonderful Life, Better Than Love
Säkert! - Säkert!: Annika Norlin aka Säkert har ju släppt nytt nu i höst, och även om jag älskar Dansa, fastän från det albumet måste jag säg att efter ett par lyssningar på Spotify (återigen) fastande jag istället för hennes debut som inhandlades samtidigt som ovan nämnda skiva. Trots att jag egentligen inte är något fan av svensk musik är hennes texter något alldeles extra i all sin enkelhet och rakhet.
Bästa spår: Allt som är ditt, Det kommer bara leda till nåt ont, Sanningsdan, Ditt kvarter, Och jag grät mig till sömns efter alla dar
Johnossi - Johnossi: Det här var mer ett impulsköp än något annat; och för att jag desperat ville få tag i Summerbeeze som finns här. Men efter lite lyssnande har det visat sig att även detta album var värt varenda öre, även om Mavericks (deras senaste album) är snäppet vassare. Ser fram emot deras spelning i Göteborg i december grymt mycket kan jag bara säga!
Johnossi - Johnossi: Det här var mer ett impulsköp än något annat; och för att jag desperat ville få tag i Summerbeeze som finns här. Men efter lite lyssnande har det visat sig att även detta album var värt varenda öre, även om Mavericks (deras senaste album) är snäppet vassare. Ser fram emot deras spelning i Göteborg i december grymt mycket kan jag bara säga!
Bästa spår: Summerbreeze, Execution Song, Glory Days to Come, Man Must Dance, Happiness a La Mode
Florence + the Machine - Lungs: Det här är det absolut bästa albumet på länge, länge. Alla kategorier. Jag laddade ner (fy skäms på mig) albumet förra sommaren och har lyssnat på det så många gånger så jag vet inte hur. Ni kan nog gissa vilka låtar man hittar på min 'mest spelade-lista' i iPoden. Så sist jag var på Skivlagret bestämde jag mig att, nu jävlar ska jag köpa skivan och inte tveka längre. Jag tänker inte kommentera något mer om själva skivan, för det är lite en sådan skiva man ska skapa en egen uppfattning om, men lägg ändå märke till texterna och melodierna och arrangemangen och.. Äh, som sagt, lyssna bara!
Florence + the Machine - Lungs: Det här är det absolut bästa albumet på länge, länge. Alla kategorier. Jag laddade ner (fy skäms på mig) albumet förra sommaren och har lyssnat på det så många gånger så jag vet inte hur. Ni kan nog gissa vilka låtar man hittar på min 'mest spelade-lista' i iPoden. Så sist jag var på Skivlagret bestämde jag mig att, nu jävlar ska jag köpa skivan och inte tveka längre. Jag tänker inte kommentera något mer om själva skivan, för det är lite en sådan skiva man ska skapa en egen uppfattning om, men lägg ändå märke till texterna och melodierna och arrangemangen och.. Äh, som sagt, lyssna bara!
Bästa spår: Dog Days Are Over, Howl, Drumming Song, Hurricane Drunk, Blinding
Och sedan har vi Kristian Anttila - Svenska Tjejer som jag fick i födelsedagspresent! Rolig idé med ett antal grymma spår, men tyvärr måste jag säga att mycket av de klockrena melodier som byggde upp hans senaste album Lille Napoleon försvunnit. Vad som fortfarande är typiskt för Anttila är dock han texter - älska dem eller hata dem!
Och sedan har vi Kristian Anttila - Svenska Tjejer som jag fick i födelsedagspresent! Rolig idé med ett antal grymma spår, men tyvärr måste jag säga att mycket av de klockrena melodier som byggde upp hans senaste album Lille Napoleon försvunnit. Vad som fortfarande är typiskt för Anttila är dock han texter - älska dem eller hata dem!
Bästa spår: Världens snuskigaste man, Sandra, Amanda, Magdalena (Livet före döden), Celine
Från och med Du
Jag tror att en kollektiv favoritlåt just nu är Oskar Linnros Från och med du. Den går allt som oftast på repeat på min Spotifylista, detsamma gäller min lillasysters, den spelas på radion och en hel del citerar, går runt och nynnar eller tycker helt enkelt om den.
Inget konstigt med det, egentligen. Förutom att jag för en gångs skull sällar mig till den stora skaran när det gäller musik och "innelåtar". Men det är inte det som är poängen gott folk.
Nej, vad som får mig att lyfta på ögonbrynen (på ett lustigt sätt) är faktumet att en viss textrad verkar vara den som allra mest fastnar hos mina bekanta:
Så vad är det egentligen som får folk att fastna så för just dessa ord? Okej, det var den första delen av låten jag lärde mig - men resten är minst lika bra tycker jag. Eller vad sägs om:
Inget konstigt med det, egentligen. Förutom att jag för en gångs skull sällar mig till den stora skaran när det gäller musik och "innelåtar". Men det är inte det som är poängen gott folk.
Nej, vad som får mig att lyfta på ögonbrynen (på ett lustigt sätt) är faktumet att en viss textrad verkar vara den som allra mest fastnar hos mina bekanta:
Ser dig på blåa i april
i telefon i nya jeans.
Men jag har samma trasor på
och röker samma Marlboro.
Jag minns varenda scen ifrån vår film.
Så vad är det egentligen som får folk att fastna så för just dessa ord? Okej, det var den första delen av låten jag lärde mig - men resten är minst lika bra tycker jag. Eller vad sägs om:
Står i din port, står bara still
för en minut sen var du min.
En tredjedel av den jag var går hem
för en är krossad, en är din.
Det här är slutet på vår film.
Har det med psykologiska faktorer att göra? Grupptryck? Associationer? Egna erfarenheter? I vilket fall som helst tycker jag att det är lite kul, och tills jag får veta exakt varför dessa meningar attraherar folk så ska jag fortsätta lyssna på låten och sjunga med i tid och otid hehe.
Har det med psykologiska faktorer att göra? Grupptryck? Associationer? Egna erfarenheter? I vilket fall som helst tycker jag att det är lite kul, och tills jag får veta exakt varför dessa meningar attraherar folk så ska jag fortsätta lyssna på låten och sjunga med i tid och otid hehe.
För övrigt väntar jag på ett av höstens stora skivsläpp jag blivit jättetaggad på: Kings of Leons nya album Come Around Sundown som släpps den 15 oktober. Radioactive är en riktig aptitretare och jag hoppas verkligen att resten av skivan är lika bra!
We rarely see warning signs in the air we breathe
Väntar med spänning på mitt exemplar av Our Earthly Pleasure som förhoppningsvis dimper ner i brevlådan inom en väldigt snar framtid. Lyssnar för jag vet inte vilket gång i ordningen igenom låtarna och är lika förälskad som första gången jag hörde dem. Det är som med vissa Johnossilåtar, som kan gå på repeat om och om igen utan att jag tröttnar. Jag hoppas att jag inte kommer tröttna på låtarna heller inom en överskådlig framtid.
En låt utan en melodi som inte är något extra är en melodi som man med största sannolikhet inte kommer komma ihåg efter att låten är slut. Och det är det, i kombination med texter som i alla fall tilltalar mig, som gör just det här albumet så bra, och andra album mindre bra. Maximo Parks senaste album, Quicken the Heart från 2009, har inte alls de melodier debuten sitter inne med och då spelar det ingen roll att sångaren och låtskrivaren Paul Smith fortfarande skriver ypperliga texter till låtarna.
Band som gör starka album i början av deras karriärer är tyvärr allt för vanliga. Maximo Park är ett exempel på detta, likaså ett annat av mina absoluta favoritband; We Are Scientists. För ett par år sedan när jag upptäckte dem lyssnade jag verkligen sönder deras debut With Love And Squalor från 2005, och deras andra album Brain Thust Mastery från 2008 är absolut inte dåligt även om det kanske innehåller färre spår som verkligen sticker ut. Inte konstigt att jag hade skyhöga förväntningar på det album de släppte tidigare i år. Det visade sig dock att Barbara var en ganska platt platta. Inte dålig, men med ganska intetsägande melodier och utan det där lilla extra i texterna.
Men sedan finns det ju band som utvecklas också, som kanske inte gjort den där klockrena plattan precis i början utan snarare gjort flera ganska mediokra album med vissa ljusglimtar. Vissa låtar som man verkligen fastnar för, men så stannar det vid just de där låtarna.
Men frågan är vad som är roligast. Att ha ett grymt album som man kan lyssna igenom om och om igen men att artistens fortsatta verk inte kan mäta sig med mästerverket; eller utspridda låtar från massa skivor genom artistens karriär och att denne fortsätter att leverera enstaka låtar men har svårt att få till den där toppenskivan?
I vilket fall som helst fortsätter jag att vänta på min senaste drog i musikväg tills jag hittar en ny. Och vem vet, nästa gång kanske det är ett av de där halvlyckade banden som lyckas få in en fullträff. Bland annat släpper Kristian Anttila, Interpol, Nickelback, Säkert!, Manic Street Preachers, Hoffmaestro & Chraa och Kings of Leon nytt i höst. Det är så att man nästan begär att i alla fall en av alla dessa ska hålla klass att bli ett tillskott i skivhyllan. Fortsättning följer.
En låt utan en melodi som inte är något extra är en melodi som man med största sannolikhet inte kommer komma ihåg efter att låten är slut. Och det är det, i kombination med texter som i alla fall tilltalar mig, som gör just det här albumet så bra, och andra album mindre bra. Maximo Parks senaste album, Quicken the Heart från 2009, har inte alls de melodier debuten sitter inne med och då spelar det ingen roll att sångaren och låtskrivaren Paul Smith fortfarande skriver ypperliga texter till låtarna.
Band som gör starka album i början av deras karriärer är tyvärr allt för vanliga. Maximo Park är ett exempel på detta, likaså ett annat av mina absoluta favoritband; We Are Scientists. För ett par år sedan när jag upptäckte dem lyssnade jag verkligen sönder deras debut With Love And Squalor från 2005, och deras andra album Brain Thust Mastery från 2008 är absolut inte dåligt även om det kanske innehåller färre spår som verkligen sticker ut. Inte konstigt att jag hade skyhöga förväntningar på det album de släppte tidigare i år. Det visade sig dock att Barbara var en ganska platt platta. Inte dålig, men med ganska intetsägande melodier och utan det där lilla extra i texterna.
Men sedan finns det ju band som utvecklas också, som kanske inte gjort den där klockrena plattan precis i början utan snarare gjort flera ganska mediokra album med vissa ljusglimtar. Vissa låtar som man verkligen fastnar för, men så stannar det vid just de där låtarna.
Men frågan är vad som är roligast. Att ha ett grymt album som man kan lyssna igenom om och om igen men att artistens fortsatta verk inte kan mäta sig med mästerverket; eller utspridda låtar från massa skivor genom artistens karriär och att denne fortsätter att leverera enstaka låtar men har svårt att få till den där toppenskivan?
I vilket fall som helst fortsätter jag att vänta på min senaste drog i musikväg tills jag hittar en ny. Och vem vet, nästa gång kanske det är ett av de där halvlyckade banden som lyckas få in en fullträff. Bland annat släpper Kristian Anttila, Interpol, Nickelback, Säkert!, Manic Street Preachers, Hoffmaestro & Chraa och Kings of Leon nytt i höst. Det är så att man nästan begär att i alla fall en av alla dessa ska hålla klass att bli ett tillskott i skivhyllan. Fortsättning följer.
Do you wanna be an indian? Chraa chraa indian!
Det finns musik som passar sig bäst hemma vid datorn eller i stereon, och så finns det musik som kommer till sin rätt först live. Hoffmaestro & Chraa är ett exempel på det senare måste jag konstatera efter gårdagens konsert på Liseberg. Trots att regnet silade ner mer eller mindre under den en och en halv timma som de spelade hade man inte tråkigt en sekund - tvärtom!
Det är skillnad på band som bara utformar sina konserter som så att de spelar sina låtar, kör något halvtaskigt mellansnack och sedan går av scenen medans publiken står som frågetecken, typ. Eller ah, i alla fall den del av publiken som inte är extremt inlyssnad på låtarna och egentligen bara bryr sig om att de sett bandet live.
Hur som helst är Hoffmaestro kanske inte riktigt något jag sätter på och lyssnar på i min ensamhet när jag pluggar, bloggar eller sitter vid Facebook till exempel. Men all den energi de har på scenen gör att själva upplevelsen ändå blir en av de bättre vad gäller livemusik. Det är en konst att titta upp från instrumenten och få med sig publiken, något som Hoffmaestro igår bevisade att de behärskar. Jag menar, hur galet (och hysteriskt kul) är det inte att få publiken att i samlat kaos springa åt samma håll, och sedan åt andra hållet? Livsfarligt eller genialt - skillnaden är hårfin. Ett annat typexempel på band som gör annat än bara spelar sin musik rätt av live är Green Day - och deras konsert nu i juni måste ändå få klassas till en av de absolut bästa, om inte den bästa.
Så trots att jag själv förmodligen var bland de sista att se Hoffmaestro live, måste jag ge en stark rekommendation till dem som ännu inte gjort det: ta första bästa chans att faktiskt se dem live, ni lär inte ångra er!
Jag fick typ en bild, tack vare regnet haha
Det är skillnad på band som bara utformar sina konserter som så att de spelar sina låtar, kör något halvtaskigt mellansnack och sedan går av scenen medans publiken står som frågetecken, typ. Eller ah, i alla fall den del av publiken som inte är extremt inlyssnad på låtarna och egentligen bara bryr sig om att de sett bandet live.
Hur som helst är Hoffmaestro kanske inte riktigt något jag sätter på och lyssnar på i min ensamhet när jag pluggar, bloggar eller sitter vid Facebook till exempel. Men all den energi de har på scenen gör att själva upplevelsen ändå blir en av de bättre vad gäller livemusik. Det är en konst att titta upp från instrumenten och få med sig publiken, något som Hoffmaestro igår bevisade att de behärskar. Jag menar, hur galet (och hysteriskt kul) är det inte att få publiken att i samlat kaos springa åt samma håll, och sedan åt andra hållet? Livsfarligt eller genialt - skillnaden är hårfin. Ett annat typexempel på band som gör annat än bara spelar sin musik rätt av live är Green Day - och deras konsert nu i juni måste ändå få klassas till en av de absolut bästa, om inte den bästa.
Så trots att jag själv förmodligen var bland de sista att se Hoffmaestro live, måste jag ge en stark rekommendation till dem som ännu inte gjort det: ta första bästa chans att faktiskt se dem live, ni lär inte ångra er!
Jag fick typ en bild, tack vare regnet haha
...To fill with 18K of gold
Känner att jag påbörjade något i förra inlägget som jag inte avslutade. Inläggets titel syftar (såklart) till Johnossis 18K of Gold som både jag och Ellen kom överens om är grym. Inte illa.
Nu har vi löst boendeproblemet vad gäller boende när vi kör vår roadtrip också. Vi sover helt enkelt i bilen. Billigt och bra, hehe. Det är verkligen helt sjukt att man måst vara minst 20 år för att kunna boka campingplats!
Vår mys/kureringskväll fortsätter..
Nu har vi löst boendeproblemet vad gäller boende när vi kör vår roadtrip också. Vi sover helt enkelt i bilen. Billigt och bra, hehe. Det är verkligen helt sjukt att man måst vara minst 20 år för att kunna boka campingplats!
Vår mys/kureringskväll fortsätter..
When it's time
Okej, jag fortsätter att droga Johnossi - men en låt som också går en del på repeat är Green Days When it's Time som jag hörde första gången på konserten i lördags (!). Jag trodde inte det var möjligt, men det är tydligen en ny låt som finns på deras musikalskiva; så bra hade jag lyssnat på den alltså. Det var i och för sig sista spåret, nästan som en belöning för att ha uthärdat kräkreflexerna de andra låtarna frambringar. Ingen belöning till mig alltså, eftersom jag inte uthärdade. Men jag fick höra den till slut i alla fall och trots att jag älskar den, så är Ellen besatt av den. Jag älskar när någon blir mer exalterad över något än jag brukar bli hehe :)
Och vet ni en sak? Det regnar i Borås. Surprise.
Vet ni en annan sak? Imorgon är det avslutning och sedan sommarlov! Tre utropstecken nästan på det där. Förutom att jag innan jag kan gå på sommarlov måste skriva två betygsavgörande prov på raken.
Alltså kallar böckerna på mig (fast inte motivationen som redan tagit sommarlov). See you on the other side; det vill säga sommarlovssidan. Hej!
Och vet ni en sak? Det regnar i Borås. Surprise.
Vet ni en annan sak? Imorgon är det avslutning och sedan sommarlov! Tre utropstecken nästan på det där. Förutom att jag innan jag kan gå på sommarlov måste skriva två betygsavgörande prov på raken.
Alltså kallar böckerna på mig (fast inte motivationen som redan tagit sommarlov). See you on the other side; det vill säga sommarlovssidan. Hej!
En vecka kvar!
Mina vänner. Om en vecka smäller det! Green Day intar Ullevi och jag (och Ellen och Fia) kommer att vara där! För att än en gång filosofera över begreppet tid: herregud hur fort tiden har gått! Det känns som att det var igår jag hämtade biljetten, det känns som att veckorna bara flutit iväg - jag menar, var det inte igår det var tolv veckor kvar? En sak är i alla fall säker, och det är att det säkert kommer att bli en underbar kväll; en riktig favorit i repris.
Veckans låttips då, det allra sista i min Green Day-countdown är.. Having a Blast från genombrottsalbumet Dookie. Låttiteln säger allt om vad vi hoppas på inför konserten. För övrigt taggar jag med min egen Pre Green Day 2010-spelningslista på Spotify tills nästa lördag.
En vecka kvar hörröni!
Veckans låttips då, det allra sista i min Green Day-countdown är.. Having a Blast från genombrottsalbumet Dookie. Låttiteln säger allt om vad vi hoppas på inför konserten. För övrigt taggar jag med min egen Pre Green Day 2010-spelningslista på Spotify tills nästa lördag.
En vecka kvar hörröni!
Jag är inte gjord av sten
Nyfiken på aktiviteter på Kitas Gymnasium strax efter klockan ett en fredagseftermiddag då regnet öser ner och det åskar som bara den? Man kan plugga på det man behöver plugga på för att slippa göra det senare (sannolikhet: mycket liten). Man kan spela hänga gubbe med "Jävla skituppgift" som rätt svar (troligare, men bara roligt en kort stund). Man kan även googla snyggingar och dregla över dessa då de visas på storbild (mest troligt och mest roligt). Mest dregligt är det med. Man kan få psykologiläraren att erkänna att Robert Pattinson "ser bra ut" hehehe (Ganska otroligt, men det hände!).
Där har ni sanningen om Kitas. Väldigt låg aktivitetsnivå. Väldigt hög oseriöshetsfaktor.
Emma sköter googlingen och vi andra väntar spänt på resultatet
För att byta ämne sådär snyggt och smidigt; vad som är bra med att jag för tillfället är totalt luspank är att jag måste stanna hemma och plugga hela helgen. Detta innebär också att musikkonsumtionen kommer att blir stor. Jag planerar att ta detta tillfälle i akt och lyssna in mig riktigt ordentligt på Kents musik, vilket jag bestämt mig för att göra - någon gång. Redan nu har jag ett låttips till er dock - Stenbrott. Den tilldelar jag Fia, bara för att hon fyller år idag.
"Låt mig gå i bitar
Jag har gjort något så dåligt igen
Låt mig ha ont
Låt mig skrika färdigt
tills bröstkorgen blir tom…
Låt mig spricka sönder
Det har jag verkligen förtjänat
Hallå, hallå
Låt mig vara dum
det blir din tur om en liten stund"
Tillbaka till samhällsrapporten nu; woho!
Där har ni sanningen om Kitas. Väldigt låg aktivitetsnivå. Väldigt hög oseriöshetsfaktor.
Emma sköter googlingen och vi andra väntar spänt på resultatet
För att byta ämne sådär snyggt och smidigt; vad som är bra med att jag för tillfället är totalt luspank är att jag måste stanna hemma och plugga hela helgen. Detta innebär också att musikkonsumtionen kommer att blir stor. Jag planerar att ta detta tillfälle i akt och lyssna in mig riktigt ordentligt på Kents musik, vilket jag bestämt mig för att göra - någon gång. Redan nu har jag ett låttips till er dock - Stenbrott. Den tilldelar jag Fia, bara för att hon fyller år idag.
"Låt mig gå i bitar
Jag har gjort något så dåligt igen
Låt mig ha ont
Låt mig skrika färdigt
tills bröstkorgen blir tom…
Låt mig spricka sönder
Det har jag verkligen förtjänat
Hallå, hallå
Låt mig vara dum
det blir din tur om en liten stund"
Tillbaka till samhällsrapporten nu; woho!
Don't stick your head in the jaws of the beast
Alltså. Jag kan nog inte beskriva lyckan jag kände när jag upptäckte en av mina favoritlåtar på Spotify. Sedan innan Spotify alltså. Bloc Partys The Pioneers är en underbar låt helt enkelt, lyssna på texten bara. Och lyssna på accenten (såklart).
Tillbaka till pluggandet..
Tillbaka till pluggandet..
I lose it; the track of time
Efter denna veckan är det bara två veckor kvar till sommarlovet. Herregud! Det är två och en halv vecka man har på sig att göra färdigt allt som ska bli färdigt i skolan. Blir det inget bloggat så vet ni vart jag befinner mig; instängd någonstans och river mig i håret av stress. Typ. Men mitt i allt elände kan jag berätta att jag fick MVG på nationella i matte B! Det kändes ganska långt bort i måndags kväll jag jag säga, men som tur var löste det sig haha :)
Det kanske inte är någon som har Spotify som undgått reklamen för albumet för American Idiot the musical? Det kanske till och med är någon som lyssnat? Det gjorde i alla fall jag tidigare i eftermiddag, och säger bara en sak: Uäck!
Nej, då lyssnar jag hellre på superhypade Anna von Hausswolff. Säger bara en sak där med: Rösten!
Nu iväg till stallet i det fina vädret för lite hoppträning. Eller hur är det alltid roligare att träna när man har flyt? Haha
Det kanske inte är någon som har Spotify som undgått reklamen för albumet för American Idiot the musical? Det kanske till och med är någon som lyssnat? Det gjorde i alla fall jag tidigare i eftermiddag, och säger bara en sak: Uäck!
Nej, då lyssnar jag hellre på superhypade Anna von Hausswolff. Säger bara en sak där med: Rösten!
Nu iväg till stallet i det fina vädret för lite hoppträning. Eller hur är det alltid roligare att träna när man har flyt? Haha
Tell me what you want to hear
Har fastnat för en ny låt: OneRepublics Secrets. Underbar. Jag tänker inte kommentera, jag rekommenderar bara att lyssna, lyssna, lyssna.
I need another story
Something to get off my chest
My life gets kinda boring
Need something that I can confess
Til’ all my sleeves are stained red
From all the truth that I’ve said
Come by it honestly I swear
Thought you saw me wink, no
I’ve been on the brink, so
Tell me what you want to hear
Something that were like those years
Sick of all the insincere
So I’m gonna give all my secrets away
This time, don’t need another perfect line
Don’t care if critics never jump in line
I’m gonna give all my secrets away
Jag borde nog sova nu hähäh. Godnatt!
It's my heart you're dealing with
Jag är hungrig. Dödshungrig. En kvart tills lunchen öppnar. Sitter i köket med Emma och Mona och väntar. Lyssnar på musik och kollar in kläder på H&M. I'm urging for some shopping. Vi slutar nog tidigare imorrn hähä. Jag har ju en lön att bränna.
Bland annat lyssnar vi på The Perishers underbara My Heart.
It’s my heart you’re stealing
It’s my heart you take
It’s my heart you’re dealing with
And it’s my heart you’ll break
It’s my heart you’re taking
It’s breaking bit by bit
It’s my heart you’re dealing with
But you don’t know about it
If you’d feel like I feel
And if you’d know what I know
I don’t think you’d ever play me
I know you’d never play me
Bland annat lyssnar vi på The Perishers underbara My Heart.
It’s my heart you’re stealing
It’s my heart you take
It’s my heart you’re dealing with
And it’s my heart you’ll break
It’s my heart you’re taking
It’s breaking bit by bit
It’s my heart you’re dealing with
But you don’t know about it
If you’d feel like I feel
And if you’d know what I know
I don’t think you’d ever play me
I know you’d never play me
