Do you wanna be an indian? Chraa chraa indian!
Det finns musik som passar sig bäst hemma vid datorn eller i stereon, och så finns det musik som kommer till sin rätt först live. Hoffmaestro & Chraa är ett exempel på det senare måste jag konstatera efter gårdagens konsert på Liseberg. Trots att regnet silade ner mer eller mindre under den en och en halv timma som de spelade hade man inte tråkigt en sekund - tvärtom!
Det är skillnad på band som bara utformar sina konserter som så att de spelar sina låtar, kör något halvtaskigt mellansnack och sedan går av scenen medans publiken står som frågetecken, typ. Eller ah, i alla fall den del av publiken som inte är extremt inlyssnad på låtarna och egentligen bara bryr sig om att de sett bandet live.
Hur som helst är Hoffmaestro kanske inte riktigt något jag sätter på och lyssnar på i min ensamhet när jag pluggar, bloggar eller sitter vid Facebook till exempel. Men all den energi de har på scenen gör att själva upplevelsen ändå blir en av de bättre vad gäller livemusik. Det är en konst att titta upp från instrumenten och få med sig publiken, något som Hoffmaestro igår bevisade att de behärskar. Jag menar, hur galet (och hysteriskt kul) är det inte att få publiken att i samlat kaos springa åt samma håll, och sedan åt andra hållet? Livsfarligt eller genialt - skillnaden är hårfin. Ett annat typexempel på band som gör annat än bara spelar sin musik rätt av live är Green Day - och deras konsert nu i juni måste ändå få klassas till en av de absolut bästa, om inte den bästa.
Så trots att jag själv förmodligen var bland de sista att se Hoffmaestro live, måste jag ge en stark rekommendation till dem som ännu inte gjort det: ta första bästa chans att faktiskt se dem live, ni lär inte ångra er!
Jag fick typ en bild, tack vare regnet haha
Det är skillnad på band som bara utformar sina konserter som så att de spelar sina låtar, kör något halvtaskigt mellansnack och sedan går av scenen medans publiken står som frågetecken, typ. Eller ah, i alla fall den del av publiken som inte är extremt inlyssnad på låtarna och egentligen bara bryr sig om att de sett bandet live.
Hur som helst är Hoffmaestro kanske inte riktigt något jag sätter på och lyssnar på i min ensamhet när jag pluggar, bloggar eller sitter vid Facebook till exempel. Men all den energi de har på scenen gör att själva upplevelsen ändå blir en av de bättre vad gäller livemusik. Det är en konst att titta upp från instrumenten och få med sig publiken, något som Hoffmaestro igår bevisade att de behärskar. Jag menar, hur galet (och hysteriskt kul) är det inte att få publiken att i samlat kaos springa åt samma håll, och sedan åt andra hållet? Livsfarligt eller genialt - skillnaden är hårfin. Ett annat typexempel på band som gör annat än bara spelar sin musik rätt av live är Green Day - och deras konsert nu i juni måste ändå få klassas till en av de absolut bästa, om inte den bästa.
Så trots att jag själv förmodligen var bland de sista att se Hoffmaestro live, måste jag ge en stark rekommendation till dem som ännu inte gjort det: ta första bästa chans att faktiskt se dem live, ni lär inte ångra er!
Jag fick typ en bild, tack vare regnet haha
Kommentarer
Trackback
