Mashken

...och uppdateringen har gått knaggligt. Igen. Kanske dags för mig att inse att jag aldrig kommer kunna bli en av dessa bloggare som uppdaterar flera gånger per dag och ständigt bär med sig sina mini-laptops. Okej, jag kan bättre, det måste jag erkänna, och jag kommer säkert komma igång bättre lagom till skolan (när bloggningen lockar med än läxorna). Men för tillfället lockar andra saker än bloggen.

Jag kommer aldrig kunna se bloggen som mitt liv, och jag lever inte mitt liv för att blogga om det. Jag bloggar när jag känner att jag har något att berätta, när jag känner för att berätta det och om jag ens har något att berätta.

Okej nog med pessimism. Det gör ingen gladare, eller hur? :)

Godnatt alla! :)