Mashken

Jag blir bara mer och mer delad. Samtidigt som jag vill gå kvar på Kitas gör bristen på information om nästa år att man mer och mer knuffas mot Bäckäng. För det är förmodligen det som mest gör att jag i så fall byter. Bristen på information. Vi hade Kitas VD och biträdande rektor hos oss idag för att vi skulle få lite svar. Det kunde varit ogjort, det enda han lämnade var ännu fler obesvarade frågor och ännu mer bristande förtroende. Hoppas på definita svar på onsdag då även den nya rektorn kommer och hälsar på. Det enda vi vet i nuläget är att det är en man. Det känns ju bra.

För övrigt går inte allt enligt planerna. Hade ett jättegräl med min mamma imorse om ridningen. Hon tycker att jag är oengagerad bara för att jag vill göra något annat än bara hänga i stallet. Jag vill fortsätta rida, tävla och allt det. Och jag vill umgås med kompisar och göra andra grejer också. Är det verkligen en omöjlig kombination? Jag tror, eller vill inte tro, att det är det.

Skolavsluting på torsdag, och då är det premiär för filmen jag pysslat med några dagar om vårat år tillsammans. Och sedan är det sommarlov. Med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot det. Man kan bara hoppas att denna sommaren blir lika bra eller ännu bättre än förra. Kan som utfyllnad publicera en gammal text (tror man kan kalla det prosadikt?) som jag skrev förra sommaren på skrivarkursen jag var på. En av många upplevelser för livet, både kursen och inpirationen till texten. Enjoy!

Den kallas så,
även om det inte är en tomt,
kala klippor, precis vid vattnet.
Men ändå; förbjudet, frestande.

Pannkakor hade vi med oss,
pannkakor och yoghurt.
Även om ingen var specellt hungrig.
Pannkakor liksom.

Vi smög in i det förbjudna.
först två, tyst springande.
Efter övertalning, en till.
Fast beslutna att inte åka fast.

Det var nära ett tag
någon kände för ett nattdopp.
Vi skrattade hysteriskt,
där vi tryckte jämte klipporna.

Det var nästan helt mörkt då,
det hjälpte oss nog, tänk:
skakande klippor, lite misstänkt.

Vi drog oss tillbaka sedan.
Efter en bra sund, spänd stund.
Skräckblandad förtjusning kallas det nog.
Ja, ett minne för livet:
skrattande, skakande klippor.