Lycka!

Jag är äntligen återförenad med min borttappade mobil, vilket jag måste utannonsera överallt hehe. Det är ju så att man inte känner sig hel utan den. Snarare handikappad utan förmåga att kommunicera. Jag känner mig fortfarande delvis disabled eftersom SIM-kortet inte fungerar trots att jag aktiverat rätt kod. Den kanske är paj ändå.

Hursomhelst väntar första nationella provet i engelska. Writing, 100 min. Efter marathonskrivningen förra veckan känns en timma och fyrtio minuter ganska kort tid. Man kanske har en ursäkt att köpa med sig godis i alla fall? Regnar det inte går jag upp till City på morgonen innan det börjar. Kanske.


Kortegeskylten brinner. Heheh

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0