There's a million empty and there is one for real

Vissa låtar tröttnar man aldrig på, trots att det mest logiska vore att man spelat sönder dem - för länge sedan. Johnossis What's the Point är en sådan. Otrolig helt enkelt.

Ja, det var ju en stund sedan senaste blogginlägget. Tro mig, jag får höra det från Ellen stup i kvarten. Men att blogga är inte det lättaste när man i princip aldrig sitter vid datorn längre än tio minuter för att kolla Facebook. Nej, men när man är tillbaka i sina rutiner med skolan blir det andra bullar, kanske. Man ska aldrig ropa hej förens man är över bäcken!

Och anledningen till att jag bloggar nu då, trots att jag faktiskt inte är inne i några rutiner? Ellen dumpade mig vid datorn när hon skulle duscha och fixa sig. Man får passa på då. Dessutom gjorde jag samma sak tidigare när jag skulle duscha hemma. Så det är ganska okej.

På tal om skolan, som för övrigt börjar på torsdag (några dagar innan alla andra) så ser jag Ellens miniräknare jämte mig. Lite ångest som jag har massa matte att räkna tills skolan börjar som jag inte kommit så långt med, milt sagt.

Nej, nu är det pizzadags. Upp till bevis för en av Bollebygds (två tydligen) pizzerior!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0