En ansiktslyftning, tack!
Ganska nyss kom jag hem efter att tillsammans med de andra i LUF Borås kollat på den allra första partiledarutfrågningen i SVT inför valet. Först ut var Mona Sahlin och jag kan inte annat än bli mörkrädd inför bara tanken på en rödgrön valseger.
Ett argument vanliga dödliga brukar använda för att försvara sitt agg mot politiker i allmänhet är deras förmåga att dels prata folk över huvudet, men framförallt prata luddigt och inte ge egentliga svar på frågor utan alltid linda in orden och prata runt vad som egentligen ska sägas. Det här är inget som folk hittat på, bara för att ha en anledning att ogilla politik i allmänhet och politiker i synnerhet, utan vi såg ett klart och tydligt exempel ikväll i form av Mona Sahlin.
Men det här blogginlägget kommer jag inte ägna åt att stöta och blöta argument om varför man inte ska rösta på de rödgröna och Mona Sahlin. Det är ingen hemlighet för de som känner mig att jag inte har mycket till övers för sossar, även om jag såklart respekterar att de inte delar mina personliga åsikter. För det är en viktig nyckel i en demokrati och en av de absolut viktigaste mänskliga rättigheterna- rätten att tycka vad man vill.
Nej, jag vill helt enkelt uppmärksamma ett av de största problemen vi har i fråga om folks attityd till politik. Ungas attityd till politik framförallt. En attityd som politikerna själva varit med och byggt upp, och som de måste vara med och förändra. Och ja, jag säger de. För jag räknar inte mig själv som politiker utan helt enkelt politiskt aktiv och intresserad.
Jag känner flertalet min ålder, alltså ungdomar, som, som de sjävla beskriver det, hatar politik. Och hör man någon uttrycka sig så, jag då vill man ju ha en förklaring. Ofta hör man då att det helt enkelt att de tycker att det är tråkigt och ointressant, men flertalet tar också upp det där problemet med att de ogillar politikerna.
Det irriterar även mig när politiker, som faktiskt ska prata till väljare, framförallt pratar till andra politiker och en relativt liten grupp politiskt intresserade och insatta. Att bli pratad över huvudet är bland det värsta som finns, i alla situationer och för någon som inte är insatt i alla former av politik krävs det att politiker anpassar sig så att folk förstår vad det pratar om. Prata klarspråk med andra ord.
Ja, och på tal om klarspråk. Det där med att prata runt frågor. I ettan hade vi en ombudsman från ett av riksdagspartierna och pratade om deras politik i klassen. Vad som slog mig? Denne politikers förmåga att mala på och prata en stund men i slutändan inte gett någon konkret svar på de frågor vi ställde. Det ger inget bra intryck att inte de konkreta och koncisa svar på frågor. De flesta orkar inte heller lyssna på långa homeriska utläggningar.
Skärpning alltså. Men, kan man lära gamla hundar att sitta? Eller skulle det vara lättare att helt enkelt låta de lite yngre politikerna ta över? I vilket fall som helst behöver attityden till politik en ansiktslyftning, och då krävs det först och främst att politiker slutar prata till politiker och börjar prata till väljarna så att alla förstår och känner sig nöjda. Annars är det ju inte särskilt konstigt att allt för många svarar 'jag hatar politik' på frågan 'vad ska du rösta på?'.
Ett argument vanliga dödliga brukar använda för att försvara sitt agg mot politiker i allmänhet är deras förmåga att dels prata folk över huvudet, men framförallt prata luddigt och inte ge egentliga svar på frågor utan alltid linda in orden och prata runt vad som egentligen ska sägas. Det här är inget som folk hittat på, bara för att ha en anledning att ogilla politik i allmänhet och politiker i synnerhet, utan vi såg ett klart och tydligt exempel ikväll i form av Mona Sahlin.
Men det här blogginlägget kommer jag inte ägna åt att stöta och blöta argument om varför man inte ska rösta på de rödgröna och Mona Sahlin. Det är ingen hemlighet för de som känner mig att jag inte har mycket till övers för sossar, även om jag såklart respekterar att de inte delar mina personliga åsikter. För det är en viktig nyckel i en demokrati och en av de absolut viktigaste mänskliga rättigheterna- rätten att tycka vad man vill.
Nej, jag vill helt enkelt uppmärksamma ett av de största problemen vi har i fråga om folks attityd till politik. Ungas attityd till politik framförallt. En attityd som politikerna själva varit med och byggt upp, och som de måste vara med och förändra. Och ja, jag säger de. För jag räknar inte mig själv som politiker utan helt enkelt politiskt aktiv och intresserad.
Jag känner flertalet min ålder, alltså ungdomar, som, som de sjävla beskriver det, hatar politik. Och hör man någon uttrycka sig så, jag då vill man ju ha en förklaring. Ofta hör man då att det helt enkelt att de tycker att det är tråkigt och ointressant, men flertalet tar också upp det där problemet med att de ogillar politikerna.
Det irriterar även mig när politiker, som faktiskt ska prata till väljare, framförallt pratar till andra politiker och en relativt liten grupp politiskt intresserade och insatta. Att bli pratad över huvudet är bland det värsta som finns, i alla situationer och för någon som inte är insatt i alla former av politik krävs det att politiker anpassar sig så att folk förstår vad det pratar om. Prata klarspråk med andra ord.
Ja, och på tal om klarspråk. Det där med att prata runt frågor. I ettan hade vi en ombudsman från ett av riksdagspartierna och pratade om deras politik i klassen. Vad som slog mig? Denne politikers förmåga att mala på och prata en stund men i slutändan inte gett någon konkret svar på de frågor vi ställde. Det ger inget bra intryck att inte de konkreta och koncisa svar på frågor. De flesta orkar inte heller lyssna på långa homeriska utläggningar.
Skärpning alltså. Men, kan man lära gamla hundar att sitta? Eller skulle det vara lättare att helt enkelt låta de lite yngre politikerna ta över? I vilket fall som helst behöver attityden till politik en ansiktslyftning, och då krävs det först och främst att politiker slutar prata till politiker och börjar prata till väljarna så att alla förstår och känner sig nöjda. Annars är det ju inte särskilt konstigt att allt för många svarar 'jag hatar politik' på frågan 'vad ska du rösta på?'.
Kommentarer
Trackback
